Det är inte alltid lätt...
Det är tur att jag har mina bästa killar Janne och Anders =) dom är ju lite i samma sits som jag =) och inte bangar dom att gå ut en lördagkväll heller! =)
Roligast är väl ändå när det är nån slags fest som alla i bekantskapskretsen ska på, typ Olympia eller nån pub här, för då går ju alla ut tillsammans oavsett om man är ensam eller inte. Då får man liksom tillbaka alla man umgicks väldigt frekvent på den gamla goda tiden =)
Jag klandrar som sagt ingen för det blir ju lätt att man umgås som par, men en som verkligen ska ha all heder och tack är en som alltid kommer ihåg mig och frågar om jag vill vara med osv., till och med på vissa slöa parkvällar där det bara dricks öl och inte görs nåt särskilt =) All cred till Fredrik! <3
Å andra sidan har jag funderat med mig själv att jag hellre är ensam resten av mitt liv än har nån bara för att slippa vara ensam. Jag är ju lycklig som jag har det, bara lite bitter ibland ;)
En vacker dag står han nog där och väntar...;)
Nä nu när jag har fått ur mig lite bitterhet ska jag upp och spackla lite i hallen! Börjar ta sig nu!=) Och jag är ju förresten aldrig göralös när jag har övervåningen ;)
Hej!