malinsminut

Usch vilken tung dag det har varit idag. Den började så bra med lång sovmorgon, frukost, dusch och en härlig långpromenad men Annika och alla hundarna (och katten som följde efter). Sen var det dags att jobba och det hade jag egentligen sett fram emot så det i sig själv var väl inget problem. Det är mycket att göra nu, men jag gillar när det är lite lagom stressigt och man inte hinner tänka så mycket på andra saker. Det liksom bara rullar på och vips är arbetsdagen slut.

Kvällen blev i alla fall inte alls bra. Olika saker som passerade på både ett och ett annat sätt gjorde mig lite nedstämd och när jag väl var det började jag ju så klart fundera på alla andra saker. När jag traskade hem från jobbet med lite sorgsen musik i lurarna blev jag ledsen på riktigt. Det var så fint och stjärnklart, lagom kallt och inte en enda bil...det bara kom över mig på nåt sätt. All den där ledsenheten. Fy.

Men, man kan ju inte vara glad varenda dag. Man behöver inte vara glad varje dag. Man ska nog inte vara glad varje dag faktiskt. Om man alltid var glad skulle det väl inte vara så roligt heller...jag är sällan ledsen så när jag väl blir det funkar jag inte så bra när det gäller nånting. Men i morgon blir säkert bättre. Kanske inte en bra dag, men åtminstone en bättre dag. Det får man ju vara nöjd över. Det är tur att jag har alla mina klokofanter som lyssnar på mitt gnäll när jag behöver få tjata på nån =)

 

 

 

Så, nu känns det redan lite bättre när jag har fått skriva av mig lite mörka moln. Nu ska jag se criminal minds och kramas lite med min ständigt trogna klokofant Lillemaj. Hon säger aldrig något (eftersom hon är en hund! haha!) men hon förstår ändå och skickar bra tankar på sitt sätt. Det vet jag.

Hej så länge alla som orkade läsa hela vägen hit ner!=)