Sjukstugan
Ja...Micke...vad ska man säga...vilken fantastiskt underbar man. Det kan ju inte finnas nån mer omtänksam och fin karl än han. I söndags råkade jag ju ut för den här hemskt plågsamma febern som har florerat runt ett tag. Innan jag skulle till jobbet i söndags låg jag i soffan och grinade för hela kroppen värkte...jag tog mig i alla fall igenom arbetskvällen men sen var det kört. Hela gårdagen (måndag) låg jag som en trasa och skakade och frös och grinade om vartannat...ja, jag blir så känslig, som en bebis, när jag blir sjuk. Grinar för allt. Tur man oftast ligger ensam så ingen annan behöver se ^^
Micke hade i alla fall varit och handlat efter jobbet...köpt både choklad och tre dosor snus åt sin sjuka tjej =) dessutom lagade han mat och pysslade om mig hela kvällen. Passade upp och ordnade. Tog hand om disk, hundar och allt annat som jag strunade i...inte blir han sur heller när jag väcker han klockan fem på natten av feberplågor och behöver lite extra gos och kärlek. Världens bästa är han. Mitt hjärta.
Idag är det ju fettisdagen...kul för barnen att det är så bra väder....jag hade tänkt jobba ikväll, men jag insåg att det inte gick för sig...Jag har knappt sovit nåt inatt och utan alvedon är jag samma trasa som igår...jag tog en dusch i morse, men den här gamla kroppen orkade inte mer än så, så efter det däckade jag i soffan en timme. Usch för att vara sjuk. Det är tråkigt och deprimerande. Särskilt när det är så galet fint väder ute. Hoppas jag kan jobba imorrn i alla fall.
Om jag hade haft nån matlust hade jag gärna ätit en sån här idag ^^
Hej hej!
